Vi tog spelets mest primitiva karaktärer , Barbarians, och placerade dem på garageuppfarten i en kliniskt ren förortsidyll. Men det här var ingen stämningsfull julkör som dök upp för att sprida glädje. Genom att klä upp Barbarians i trånga kostymer och låta dem belägra det vardagliga livet skapades en visuell och auditiv aggression. Där julen traditionellt sett handlar om att bjuda in, handlar den här filmen om en oinbjuden kraft som vägrar gå hem.
För att ge barbarerna en röst som matchade deras råa yttre rekryterades den legendariska finska skrikkören Mieskuoro Huutajat. Deras unika metod – att skrika fram texter snarare än att sjunga dem – blev filmens auditiva ryggrad. Filmen skildrar det totala avbrottet i en vardag som plötsligt möts av denna mardrömslika vägg av ljud. Barbarerna levererar inga vackra harmonier; de skriksjunger klassiska julsånger med en intensitet som får fönsterrutorna att darra. Det är en absurd kraftmätning där karaktärernas vilda blickar och körens totala brist på taktkänsla förvandlar julmyset till en krigszon. Budskapet var lika brutalt som underhållande: starta spelet och försvara byn, annars kommer de aldrig att sluta skrika. Det är en audiovisuell smäll på käften som bevisar att den enda vägen till tystnad går genom mobilen.